(1)

Parisavtalet, som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och som godkändes av unionen den 5 oktober 2016 (2) (nedan kallat Parisavtalet), syftar till att stärka åtgärderna mot klimatförändringar, bland annat genom att göra investeringsflöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.

(2)

Den 11 december 2019 antog kommissionen sitt meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som ska ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. För att genomföra den europeiska gröna given krävs det att investerarna erbjuds tydliga och långsiktiga signaler för att undvika strandade tillgångar och för att skaffa fram hållbar finansiering.

(3)

Enligt förordning (EU) 2016/1011 ska administratörer av referensvärden i referensvärdesdeklarationen redogöra för hur faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-faktorer) beaktas i varje referensvärde eller familj av referensvärden som tillhandahålls och offentliggörs.

(4)

Om denna redogörelse för hur man beaktar ESG-faktorer görs på olika sätt blir det svårare att jämföra olika referensvärden, och ESG-faktorernas omfattning och mål blir otydliga. Det är därför nödvändigt att specificera innehållet i denna redogörelse och den mall som ska användas.

(5)

För att bättre anpassa informationen till investerarnas behov bör kravet på att redogöra för hur ESG-faktorer beaktas i varje referensvärde eller familj av referensvärden som tillhandahålls och offentliggörs ta hänsyn till de underliggande tillgångar som referensvärdena baseras på. Denna förordning bör inte tillämpas på referensvärden som inte har underliggande tillgångar med klimatpåverkan, såsom referensräntor och referensvärden för utländsk valuta.

(6)

Redogörelsen för hur ESG-faktorer beaktas bör visa motsvarande poäng för de aktuella ESG-faktorerna i förhållande till referensvärdet, som ett aggregerat vägt genomsnittligt värde. Sådana poäng bör inte redovisas för varje ingående komponent i referensvärdena. Administratörer av referensvärden bör kunna ge ytterligare information om ESG-faktorer, när det är relevant och lämpligt.

(7)

På grund av deras mål och specifika beskaffenhet bör det fastställas särskilda upplysningskrav för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden anpassning till Parisavtalet, samt för signifikanta referensvärden för obligationer och aktier.

(8)

För att användarna av referensvärden ska få korrekt och aktuell information bör administratörer av referensvärden uppdatera den information som lämnas för att återspegla eventuella ändringar i referensvärdesdeklarationen, och ange skälen till uppdateringen och när den gjordes.

(1)

Parisavtalet, som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och som godkändes av unionen den 5 oktober 2016 (2) (nedan kallat Parisavtalet), syftar till att stärka åtgärderna mot klimatförändringar, bland annat genom att göra investeringsflöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.

(2)

Den 11 december 2019 antog kommissionen sitt meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som ska ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. För att genomföra den europeiska gröna given krävs det att investerarna erbjuds tydliga och långsiktiga signaler för att undvika strandade tillgångar och för att skaffa fram hållbar finansiering.

(3)

Enligt förordning (EU) 2016/1011 ska administratörer av referensvärden, för varje referensvärde som tillhandahålls och offentliggörs, redogöra för hur nyckelelementen i referensvärdesmetoden beaktar faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-faktorer).

(4)

Om denna redogörelse för hur nyckelelementen i referensvärdesmetoden beaktar ESG-faktorer görs på olika sätt blir det svårare att jämföra olika referensvärden, och ESG-faktorernas omfattning och mål blir otydliga. Det är därför nödvändigt att fastställa ett minimiinnehåll för sådana redogörelser, samt den mall som ska användas.

(5)

För att bättre anpassa informationen till investerarnas behov bör kravet på att redogöra för hur metodens nyckelelement beaktar ESG-faktorer för varje referensvärde eller familj av referensvärden som tillhandahålls och offentliggörs ta hänsyn till de underliggande tillgångar som referensvärdena baseras på. Denna förordning bör inte tillämpas på referensvärden som inte har underliggande tillgångar med klimatpåverkan, såsom referensräntor och referensvärden för utländsk valuta. I enlighet med artikel 19 i förordning (EU) 2016/1011 bör denna förordning inte tillämpas på råvaruindex.

(6)

Redogörelsen för hur nyckelelement i referensvärdesmetoden beaktar ESG-faktorer bör göras med användning av ett aggregerat vägt genomsnittligt värde, och inte för varje ingående komponent i referensvärdet. Administratörer av referensvärden bör kunna ge ytterligare information om ESG-faktorer, när det är relevant och lämpligt.

(7)

För att användarna av referensvärden ska få korrekt och aktuell information bör administratörer av referensvärden uppdatera informationen i mallen för att återspegla eventuella metodändringar, och ange skälen till uppdateringen och när den gjordes.

(8)

För att ge maximal öppenhet gentemot investerarna bör administratörer av referensvärden tydligt ange om de eftersträvar ESG-mål eller inte.

(1)

Parisavtalet, som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och som godkändes av unionen den 5 oktober 2016 (2) (nedan kallat Parisavtalet), syftar till att stärka åtgärderna mot klimatförändringar, bland annat genom att göra investeringsflöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.

(2)

Den 11 december 2019 antog kommissionen sitt meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som ska ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. För att genomföra den europeiska gröna given krävs det att investerarna erbjuds tydliga och långsiktiga signaler för att undvika strandade tillgångar och för att skaffa fram hållbar finansiering.

(3)

I förordning (EU) 2016/1011 fastställs EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet. Metoderna för dessa referensvärden bygger på de åtaganden som fastställs i Parisavtalet. Det är nödvändigt att specificera minimistandarder för båda typerna av referensvärden. EU-referensvärdena för klimatomställning och EU-referensvärdena för anpassning till Parisavtalet har liknande mål men olika hög ambitionsnivå. De flesta av minimistandarderna bör därför vara gemensamma för båda typerna av referensvärden, men tröskelvärdena bör variera beroende på typen av referensvärde.

(4)

Det finns för närvarande inte tillräckligt med data för att bedöma det koldioxidavtryck som blir följden av beslut som fattas av suveräna stater. Statspapper bör därför inte kunna ingå i EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet.

(5)

Eftersom metoderna för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet grundar sig på de åtaganden som fastställs i Parisavtalet är det nödvändigt att använda scenariot med 1,5 grader, utan eller med begränsat överskridande, som avses i specialrapporten om 1,5 graders global uppvärmning från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) (4) (nedan kallat IPCC:s scenario). IPCC:s scenario ligger i linje med kommissionens mål att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050, i enlighet med den europeiska gröna given. För att vara i linje med IPCC:s scenario bör investeringar omfördelas från verksamheter som är beroende av fossila bränslen till grön eller förnybar verksamhet, och dessa investeringars klimatpåverkan bör förbättras från år till år.

(6)

De sektorer som anges i avdelningarna A–H och avdelning L i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 (5), däribland olja, gas, utvinning av material och transport, är sektorer som bidrar kraftigt till klimatförändring. För att säkerställa att EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet ger en realistisk bild av den reala ekonomin, inbegripet de sektorer som aktivt bör minska växthusgasutsläppen för att det ska bli möjligt att uppnå målen i Parisavtalet, bör referensvärdenas exponering mot dessa sektorer inte vara mindre än exponeringen hos deras underliggande bestånd av investerbara instrument. Detta krav bör dock endast gälla för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet som är aktiereferensvärden, för att säkerställa att kapitalinvesterare som stöder Parisavtalets mål utövar sitt inflytande, genom engagemang och röstning, på företagets omställning till mer hållbar verksamhet.

(7)

Beräkningen av växthusgasutsläpp bör vara jämförbar och konsekvent. Det är därför nödvändigt att fastställa regler om hur ofta beräkningarna ska uppdateras och, i tillämpliga fall, om vilken valuta som ska användas.

(8)

En utsläppsminskning som enbart baseras på växthusgasutsläpp inom scope 1 och scope 2 skulle kunna leda till ologiska resultat. Det bör därför klargöras att minimistandarderna för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet inte bara måste beakta företags direkta utsläpp, utan även utsläpp som uppskattas på livscykelbasis, och därmed inkludera växthusgasutsläpp inom scope 3. Eftersom data för växthusgasutsläpp inom scope 3 som finns tillgängliga i dagsläget är av otillräcklig kvalitet, är det dock nödvändigt att fastställa en lämplig infasningsperiod och att tillåta användning av fossila bränslereserver under en begränsad tidsperiod. Infasningsperioden bör baseras på den förteckning över näringsgrenar som anges i förordning (EG) nr 1893/2006.

(9)

Administratörer av referensvärden bör ha möjlighet att ge större vikt till företag på grundval av företagens mål för minskade koldioxidutsläpp. Särskilda regler för mål om minskade koldioxidutsläpp som rapporteras av enskilda företag bör därför fastställas.

(10)

Det bör kunna visas att EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet i sig själva innehåller en mekanism för minskade koldioxidutsläpp från ett år till ett annat. Denna minimutveckling mot minskade koldioxidutsläpp bör beräknas med användning av IPCC:s scenario. För att förhindra grönmålning bör man dessutom specificera villkor för avvikelser från utvecklingen mot minskade koldioxidutsläpp och för rätten att fortsätta att märka ett referensvärde som EU-referensvärde för klimatomställning eller som EU-referensvärde för anpassning till Parisavtalet.

(11)

Den viktigaste parametern för att beräkna utvecklingen mot minskade koldioxidutsläpp bör vara växthusgasintensiteten, eftersom denna parameter ger jämförbarhet mellan olika sektorer och inte gynnar eller missgynnar någon viss sektor. För att beräkna växthusgasintensiteten behövs det berörda företagets börsvärde. För referensvärden som gäller företagsinstrument med fast avkastning kan det dock hända att börsvärdet inte är tillgängligt för företag som inte har börsnoterade aktier. Det bör därför fastställas att referensvärdesadministratörer kan använda sig av växthusgasutsläpp som beräknats på basis av absoluta värden i stället för på basis av växthusgasintensitet, i de fall där EU-referensvärden för klimatomställning eller EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet gäller för företagsinstrument med fast avkastning.

(12)

För att säkerställa att data om växthusgasutsläpp är jämförbara och konsekventa bör regler för beräkning av förändringar i växthusgasintensitet eller absoluta växthusgasutsläpp fastställas.

(13)

För att uppnå målen i Parisavtalet krävs att både EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet har som riktmärke en procentuell minskning av exponeringen mot växthusgasintensiva tillgångar jämfört med sina moderreferensvärden eller sitt underliggande bestånd av investerbara instrument. Denna procentuella minskning bör dock vara större för EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet, som genom sin utformning är mer ambitiösa än EU-referensvärdena för klimatomställning.

(14)

EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet bör inte bidra till att främja investeringar i finansieringsinstrument som ges ut av företag som bryter mot globala standarder som principerna i FN:s Global Compact-initiativ (UNGC). Det är därför nödvändigt att fastställa särskilda uteslutningskriterier som grundas på klimathänsyn eller andra aspekter som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG). EU-referensvärden för klimatomställning bör vara förenliga med dessa uteslutningskriterier senast den 31 december 2022, i enlighet med den tidsplan som anges i förordning (EU) 2016/1011.

(15)

För att stödja en minskad användning av förorenande energikällor och en verklig övergång till förnybara energikällor är det också lämpligt att företag som får mer än en viss procentandel av sina intäkter från kol, olja eller gas utesluts från EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet. Förändringarna i dessa energikällors andel av det globala primära energiutbudet från 2020 till 2050, enligt vad som förväntas i IPCC:s scenario, bör beaktas för att fastställa dessa specifika uteslutningar. Det framgår i synnerhet av tabell 2.6 i IPCC:s specialrapport om 1,5 graders global uppvärmning att användningen av kol mellan 2020 och 2050 förväntas minska med mellan 57 % och 99 % och användningen av olja med mellan 9 % och 93 %, medan användningen av gas förväntas öka med 85 % eller minska med 88 %. Gas kan under övergången till en koldioxidsnål ekonomi användas särskilt som ersättning för kol, vilket förklarar det bredare intervallet för dess förväntade utveckling, men medianen för dess förväntade minskade användning är 40 %. Av samma skäl är det nödvändigt att utesluta företag som får mer än en viss procentandel av sina intäkter från elproduktionsverksamhet.

(16)

För att säkerställa öppenhet om de metoder som används för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet, är det lämpligt att fastställa bestämmelser för de upplysningar som krävs vad gäller utvecklingen mot minskade koldioxidutsläpp och datakällorna för båda typerna av referensvärden. Av samma skäl är det lämpligt att fastställa upplysningskrav för administratörer av referensvärden som använder uppskattade data för växthusgasutsläpp, oavsett om datauppgifterna tillhandahålls av externa leverantörer eller inte.

(17)

För att stödja harmoniseringen av metoderna för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet är det lämpligt att fastställa bestämmelser om datakällornas kvalitet och korrekthet.

(1)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel och villkoren för användning av dessa.

(2)

Denna förteckning får uppdateras i enlighet med det enhetliga förfarande som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 (2), antingen på initiativ av kommissionen eller efter en ansökan.

(3)

Enligt bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008, ändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 232/2012 (3), är para-orange (E 110) och nykockin (E 124) för närvarande godkända som livsmedelstillsatser i livsmedelskategori 09.2 ”Bearbetad fisk och bearbetade fiskeriprodukter inklusive blöt- och kräftdjur”, båda i en maximihalt på 200 mg/kg, för användning endast i laxersättningar baserade på Theragra chalcogramma och Pollachius virens. Den 15 juli 2014 och den 23 september 2009 utfärdade myndigheten yttranden och fastställde det acceptabla dagliga intaget (ADI) för para-orange (E 110) (4) till 4 mg/kg kroppsvikt/dag och för nykockin (E 124) (5) till 0,7 mg/kg kroppsvikt/dag. I sina yttranden av den 15 juli 2014 och den 21 april 2015 (6) konstaterade myndigheten att inga av exponeringsuppskattningarna för dessa tillsatser överskred deras respektive ADI för någon befolkningsgrupp.

(4)

Den 4 februari 2019 lämnades en ansökan in om ändring av användningsvillkoren för para-orange (E 110) och nykockin (E 124) i livsmedelskategori 09.2 ”Bearbetad fisk och bearbetade fiskeriprodukter inklusive blöt- och kräftdjur” för att tillåta användning av dessa ämnen i laxersättningar baserade på Clupea harengus. I ansökan begärs att den nuvarande maximihalten på 200 mg/kg ska bibehållas, men det klargörs i ansökan att de aktuella mängderna som används är avsevärt lägre, mellan en och två tiondedelar av maximihalterna för båda ämnena. Ansökan gjordes tillgänglig för medlemsstaterna i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1331/2008.

(5)

När para-orange (E 110) och nykockin (E 124) används som färgämne avger de den stabila nyans som önskas, förbättrar de organoleptiska egenskaperna och gör laxersättningar baserade på Clupea harengus mer visuellt tilltalande.

(6)

Enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1331/2008 ska kommissionen begära ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) innan unionsförteckningen över livsmedelstillsatser i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 uppdateras, utom i sådana fall där uppdateringen sannolikt inte kommer att påverka människors hälsa.

(7)

Para-orange (E 110) och nykockin (E 124) är godkända för användning i en rad olika livsmedel. De senaste exponeringsbedömningar enligt skäl 3 som myndigheten gjort bekräftade att den totala exponeringen ligger långt under dessa ämnens ADI till och med i det mest konservativa scenariot för fastställda maximihalter. Godkända användningar i laxersättningar baserade på Theragra chalcogramma och Pollachius virens inkluderades i dessa exponeringsuppskattningar. Eftersom laxersättningar baserade på Clupea harengus är avsedda som alternativ till laxersättningar baserade på Theragra chalcogramma och Pollachius virens bör konsumtionen av laxersättningar inte ändras avsevärt. Dessutom är de mängder av para-orange (E 110) och nykockin (E 124) som behövs för att nå den önskade effekten i laxersättningar baserade på Clupea harengus avsevärt lägre än de godkända maximihalterna. Den föreslagna användningen förväntas därför inte få någon avgörande inverkan på konsumenternas totala exponering för dessa livsmedelstillsatser som därför även fortsättningsvis bör vara under ADI.

(8)

I posterna för grupp II, grupp III och lykopen (E 160 d) i livsmedelskategori 09.2 ”Bearbetad fisk och bearbetade fiskeriprodukter inklusive blöt- och kräftdjur” hänvisas för närvarande endast till ”laxersättningar”. För att skapa tydlighet och klarhet om rättsläget när det gäller detta uttryck bör ordalydelsen i dessa poster ändras så att den godkända användningen avser laxersättningar baserade på Theragra chalcogramma, Pollachius virens eller Clupea harengus.

(9)

Livsmedelskategori 09.2 ”Bearbetad fisk och bearbetade fiskeriprodukter inklusive blöt- och kräftdjur” i del E i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 bör därför ändras för att tillåta användning av para-orange (E 110) och nykockin (E 124) i laxersättningar baserade på Clupea harengus och i posterna för grupp II, grupp III och lykopen (E 160 d) bör de fiskarter införas på vilka laxersättningar” kan baseras.

(10)

Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt förordning (EU) 2015/2283 får endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen släppas ut på marknaden i unionen.

(2)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (2) genom vilken en unionsförteckning över godkända nya livsmedel upprättas.

(3)

Den 20 december 2018 ansökte företaget Kemin Foods L.C. (nedan kallat sökanden) hos kommissionen i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EU) 2015/2283 om att få släppa ut torkade hela celler av Euglena gracilis på marknaden i unionen som ett nytt livsmedel. Sökanden begärde att torkade hela celler av Euglena gracilis skulle få användas som ett nytt livsmedel för befolkningen i allmänhet i följande livsmedelskategorier: müslistänger, granolastänger och proteinstänger, yoghurt, yoghurtdrycker, fruktjuicer, smoothies och nektar, grönsaksjuicer, drycker med fruktsmak samt drycker för måltidsersättning. Sökanden begärde också att torkade hela celler av Euglena gracilis skulle få användas i kosttillskott enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG (3), utom i kosttillskott för spädbarn, och i komplett kostersättning för viktkontroll enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 (4), utom i komplett kostersättning för viktkontroll för spädbarn.

(4)

Sökanden ansökte även hos kommissionen om skydd av äganderättsligt skyddade data för ett antal studier som lämnats in till stöd för ansökan, närmare bestämt studier av fermentering in vitro (5), ett omvänt bakteriellt mutationstest (6), ett mikrokärntest in vivo (7), en studie på råttor av akut toxicitet (8), en 14-dagars studie på råttor av toxicitet/smaklighet via födan (9), en 90-dagars studie på råttor av toxicitet via födan (10).

(5)

Den 13 maj 2019 bad kommissionen Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) att i enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) 2015/2283 avge ett vetenskapligt yttrande genom att göra en bedömning av torkad Euglena gracilis som nytt livsmedel.

(6)

Den 25 mars 2020 antog myndigheten det vetenskapliga yttrandet ”Safety of dried whole cell Euglena gracilis as a novel food pursuant to Regulation (EU) 2015/2283” (11). Yttrandet uppfyller kraven i artikel 11 i förordning (EU) 2015/2283.

(7)

I yttrandet konstaterade myndigheten att torkad Euglena gracilis är säkert vid föreslagen användning och vid de föreslagna halterna. Myndighetens yttrande ger därför tillräckligt underlag för att man ska kunna fastställa att torkad Euglena gracilis uppfyller kraven i artikel 12.1 i förordning (EU) 2015/2283 under de särskilda användningsvillkoren.

(8)

I enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1798 (12) är komplett kostersättning för viktkontroll livsmedel avsedda för friska vuxna personer med övervikt eller fetma som har för avsikt att gå ner i vikt. Därför kan torkad Euglena gracilis endast godkännas för användning i komplett kostersättning för viktkontroll för vuxna, och inte för spädbarn, barn och ungdomar.

(9)

I sitt yttrande konstaterade myndigheten att uppgifter från 90-dagars studien på råttor av toxicitet via födan låg till grund för slutsatsen om säkerheten hos det nya livsmedlet. Det anses därför att det inte hade gått att dra några slutsatser om säkerheten hos torkad Euglena gracilis utan uppgifterna från den opublicerade rapporten om studien.

(10)

Kommissionen bad sökanden att ytterligare klargöra sin motivering till begäran om skydd av äganderättsligt skyddade data avseende 90-dagars studien på råttor av toxicitet via födan, och sin begäran om ensamrätt att använda studien i enlighet med artikel 26.2 b i förordning (EU) 2015/2283.

(11)

Sökande förklarade att den vid den tidpunkt när ansökan lämnades in hade äganderätt till studien och ensamrätt att använda den enligt nationell rätt, och att tredje part därför inte kan få tillgång till eller använda studien eller uppgifterna på laglig väg.

(12)

Kommissionen bedömde alla uppgifter som sökanden lämnat och ansåg att sökanden lämnat tillräckliga belägg för att kraven i artikel 26.2 i förordning (EU) 2015/2283 är uppfyllda. Den 90-dagars studie på råttor av toxicitet via födan som ingår i ansökan bör därför inte användas av myndigheten till förmån för en senare sökande under en period av fem år från och med det datum då den här förordningen träder i kraft. Följaktligen bör enbart sökanden få släppa ut torkad Euglena gracilis på marknaden i unionen under den perioden.

(13)

Att godkännandet av torkad Euglena gracilis enbart gäller sökanden och att enbart sökanden får hänvisa till studien i ansökan innebär dock inte att andra sökande förbjuds att ansöka om godkännande att få släppa ut samma nya livsmedel på marknaden, förutsatt att deras ansökan bygger på lagligen erhållna uppgifter till stöd för ett sådant godkännande enligt förordning (EU) 2015/2283.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt förordning (EU) 2015/2283 får endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen släppas ut på marknaden i unionen.

(2)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (2) genom vilken en unionsförteckning över godkända nya livsmedel upprättas.

(3)

Enligt artikel 12 i förordning (EU) 2015/2283 ska kommissionen lägga fram ett utkast till genomförandeakt som godkänner att ett nytt livsmedel släpps ut på marknaden i unionen och som uppdaterar unionsförteckningen.

(4)

Den 7 juni 2018 ansökte företaget NuLiv Science (nedan kallat sökanden) hos kommissionen i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EU) 2015/2283 om att få släppa ut ett extrakt från Panax notoginseng och Astragalus membranaceus som ett nytt livsmedel på marknaden i unionen. Sökanden begärde att ett extrakt från Panax notoginseng och Astragalus membranaceus skulle få användas som ett nytt livsmedel i kosttillskott enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG (3) för den vuxna befolkningen i allmänhet, utom i kosttillskott för gravida kvinnor. Sökanden ansökte även hos kommissionen om skydd av äganderättsligt skyddade data som lämnats i ansökan.

(5)

Den 22 oktober 2018 bad kommissionen Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) att i enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) 2015/2283 avge ett vetenskapligt yttrande genom att göra en bedömning av ett extrakt från Panax notoginseng och Astragalus membranaceus som nytt livsmedel.

(6)

Den 24 mars 2020 antog myndigheten det vetenskapliga yttrandet ”Safety of a botanical extract derived from Panax notoginseng and Astragalus membranaceus (AstraGinTM) as a novel food pursuant to Regulation (EU) 2015/2283” (4). Yttrandet uppfyller kraven i artikel 11 i förordning (EU) 2015/2283.

(7)

I yttrandet konstaterade myndigheten att intag av ett extrakt från Panax notoginseng och Astragalus membranaceus på 0,5 mg/kg kroppsvikt per dag är säkert, vilket motsvarar ett högsta intag på 35 mg/dag för målgruppen, dvs. vuxna utom gravida kvinnor.

(8)

Myndighetens yttrande ger tillräckligt underlag för att man ska kunna fastställa att extrakt från Panax notoginseng och Astragalus membranaceus uppfyller kraven i artikel 12.1 i förordning (EU) 2015/2283 under de bedömda användningsvillkoren.

(9)

I sitt yttrande konstaterade myndigheten att de toxikologiska uppgifterna från en oral studie (sondmatning) av toxicitet vid upprepad dosering av AstraGinTM hos råttor under 28 dagar (5), ett omvänt bakteriellt mutationstest (Ames test) med AstraGinTM (6), en oral studie av toxicitet vid upprepad dosering av Astragin® hos Wistar-råttor under 90 dagar (7), ett mikrokärntest in vitro i CHO-K1-celler med det äganderättsligt skyddade extraktet från Panax notoginseng (8) och ett mikrokärntest in vitro i CHO-K1-celler med extraktet från Astragalus membranaceus (9) tjänade som underlag för att fastställa säkerheten hos det nya livsmedlet. Det anses därför att det inte hade gått att dra några slutsatser om säkerheten hos extrakt från Panax notoginseng och Astragalus membranaceus utan uppgifterna från de opublicerade rapporterna om dessa studier.

(10)

Efter att ha fått myndighetens yttrande bad kommissionen sökanden att ytterligare klargöra sin motivering till begäran om skydd av äganderättsligt skyddade data avseende den orala studien (sondmatning) av toxicitet vid upprepad dosering av AstraGinTM hos råttor under 28 dagar, det omvända bakteriella mutationstestet (Ames test) med AstraGinTM, den orala studien av toxicitet vid upprepad dosering av Astragin® hos Wistar-råttor under 90 dagar, mikrokärntestet in vitro i CHO-K1-celler med det äganderättsligt skyddade extraktet från Panax notoginseng och mikrokärntestet in vitro i CHO-K1-celler med extraktet från Astragalus membranaceus, samt sin begäran om ensamrätt att använda dessa data i enlighet med artikel 26.2 b i förordning (EU) 2015/2283.

(11)

Sökanden förklarade att den när ansökan lämnades in hade äganderätt till studierna och ensamrätt att använda dem, och att tredje part därför inte kan få tillgång till eller använda studierna eller uppgifterna på laglig väg.

(12)

Kommissionen bedömde alla uppgifter som sökanden lämnat och ansåg att sökanden lämnat tillräckliga belägg för att kraven i artikel 26.2 i förordning (EU) 2015/2283 är uppfyllda. De toxikologiska uppgifterna från de studier som ingår i ansökan, som tjänade som grund för myndighetens slutsatser om det nya livsmedlets säkerhet och säkerheten hos extrakt från Panax notoginseng och Astragalus membranaceus, och utan vilka det nya livsmedlet inte hade kunnat bedömas av myndigheten, bör därför inte användas av myndigheten till förmån för en senare sökande under en period av fem år från och med det datum då denna förordning träder i kraft. Följaktligen bör enbart sökanden få släppa ut ett extrakt från Panax notoginseng och Astragalus membranaceus på marknaden i unionen under den perioden.

(13)

Att godkännandet av extrakt från Panax notoginseng och Astragalus membranaceus enbart gäller sökanden och att enbart sökanden får hänvisa till studierna i ansökan innebär dock inte att andra sökande förbjuds att ansöka om godkännande att få släppa ut samma nya livsmedel på marknaden, förutsatt att deras ansökan bygger på lagligen erhållna uppgifter till stöd för ett sådant godkännande enligt förordning (EU) 2015/2283.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt förordning (EU) 2015/2283 får endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen släppas ut på marknaden i unionen.

(2)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (2) genom vilken en unionsförteckning över godkända nya livsmedel upprättas.

(3)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/760 (3) godkändes, i enlighet med förordning (EU) 2015/2283, utsläppandet på marknaden av biomassa från jästsvampen Yarrowia lipolytica som ett nytt livsmedel för användning i kosttillskott enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG (4), utom kosttillskott för spädbarn och småbarn.

(4)

Den 22 augusti 2018 ansökte företaget Skotan SA (nedan kallat sökanden) hos kommissionen i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EU) 2015/2283 om att få släppa ut kromberikad biomassa från jästsvampen Yarrowia lipolytica på marknaden i unionen som ett nytt livsmedel. Sökanden begärde att kromberikad biomassa från jästsvampen Yarrowia lipolytica skulle få användas i kosttillskott, utom kosttillskott för spädbarn och småbarn. De maximihalter som sökanden föreslagit är 2 g per dag för barn 3–9 år och 4 g per dag för ungdomar och vuxna.

(5)

I enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) 2015/2283 bad kommissionen den 18 februari 2019 Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad livsmedelsmyndigheten) att avge ett vetenskapligt yttrande genom att göra en bedömning av kromhaltig biomassa från jästsvampen Yarrowia lipolytica som nytt livsmedel.

(6)

Den 23 januari 2020 antog myndigheten ett vetenskapligt yttrande, ”Safety of chromium-enriched biomass of Yarrowia lipolytica as a novel food pursuant to Regulation (EU) 2015/2283” (5). Yttrandet uppfyller kraven i artikel 11 i förordning (EU) 2015/2283.

(7)

I yttrandet konstaterade myndigheten att kromhaltig biomassa från jästsvampen Yarrowia lipolytica är säkert vid den föreslagna användningen och de föreslagna halterna, när det används i kosttillskott avsedda för befolkningen i allmänhet över 3 år.

(8)

Myndighetens yttrande ger tillräckligt underlag för att man ska kunna fastställa att kromhaltig biomassa från jästsvampen Yarrowia lipolytica uppfyller kraven i artikel 12.1 i förordning (EU) 2015/2283 under de föreslagna användningsvillkoren.

(9)

Förordning (EU) 2017/2470 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I förordning (EG) nr 1331/2008 fastställs de regler som ska gälla vid uppdatering av förteckningarna över ämnen som får släppas ut på marknaden i unionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 (2), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 (4) (nedan kallade särlagstiftning på livsmedelsområdet).

(2)

I kommissionens förordning (EU) nr 234/2011 (5) fastställs bestämmelser som gäller innehåll, utformning och inlämnande av ansökningar om att uppdatera unionsförteckningarna för varje särlagstiftning på livsmedelsområdet. I den förordningen anges formerna för kontroll av giltigheten hos ansökningar för livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer, och vilka slags uppgifter som ska ingå i yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten).

(3)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1381 (6) ändrades förordning (EG) nr 178/2002 (7) och förordning (EG) nr 1331/2008. Ändringarna syftar till att stärka insynen och hållbarheten i EU:s system för riskbedömning i alla delar av livsmedelskedjan där myndigheten tillhandahåller vetenskapliga riskbedömningar, även vad gäller livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer.

(4)

Genom ändringarna av förordning (EG) nr 178/2002 infördes nya bestämmelser vad gäller utsläppande på marknaden av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer samt ingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel, bland annat allmän rådgivning före inlämning från myndighetens personal på begäran av en potentiell sökande och skyldigheten att anmäla studier som företagare beställer eller utför till stöd för en ansökan samt följderna av bristande efterlevnad av den skyldigheten. Genom ändringarna infördes också bestämmelser om myndighetens utlämnande till allmänheten av alla vetenskapliga data, studier och annan information som ligger till grund för ansökningar, med undantag för konfidentiell information, redan tidigt under riskbedömningsprocessen, och som följs upp av ett samråd med tredje parter. I ändringarna fastställs också särskilda förfarandekrav för inlämning av begäranden om konfidentiell behandling och myndighetens bedömningar av dessa i förhållande till de uppgifter som lämnats in av en sökande, om kommissionen begär ett yttrande från myndigheten.

(5)

Genom förordning (EU) 2019/1381 ändrades också förordning (EG) nr 1331/2008 så att den inbegriper bestämmelser för att säkerställa enhetlighet med anpassningarna av förordning (EG) nr 178/2002, med beaktande av sektoriella särdrag i fråga om konfidentiell information.

(6)

Med tanke på omfattningen och tillämpningen av de ändringarna bör förordning (EU) nr 234/2011 anpassas efter ändringarna vad gäller innehåll, utformning och inlämnande av ansökningar om att uppdatera unionsförteckningen för varje särlagstiftning på livsmedelsområdet, formerna för kontroll av ansökans giltighet samt vilka slags uppgifter som ska ingå i myndighetens yttrande. Förordning (EU) nr 234/2011 bör i synnerhet hänvisa till de standardiserade dataformaten och kräva att ansökningar innehåller uppgifter som styrker överensstämmelse med de anmälningskrav som fastställs i artikel 32b i förordning (EG) nr 178/2002. I förordning (EU) nr 234/2011 bör det också tydliggöras att bedömningen av överensstämmelse med anmälningskraven utgör en del av kontrollen av en ansökans giltighet.

(7)

Med beaktande av att myndigheten är ansvarig för förvaltning av databasen med studierna i enlighet med artikel 32b i förordning (EG) nr 178/2002 bör det dessutom vara möjligt för kommissionen att samråda med myndigheten som en del av kontrollen av en ansökans giltighet för att säkerställa att ansökan uppfyller de relevanta krav som fastställs i den artikeln.

(8)

Om offentliga samråd genomförs i samband med riskbedömningen i enlighet med artikel 32c.2 i förordning (EG) nr 178/2002 bör myndighetens yttrande även inbegripa resultaten från dessa samråd, utifrån de krav om insyn som myndigheten omfattas av.

(9)

Denna förordning bör tillämpas från och med den 27 mars 2021 och på ansökningar som lämnas in från och med den dagen, vilket är dagen för tillämpning av förordning (EU) 2019/1381.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I förordning (EU) 2015/2283 fastställs bestämmelser för utsläppande på marknaden och användning av nya livsmedel i unionen.

(2)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2468 (2) fastställs administrativa och vetenskapliga krav avseende traditionella livsmedel från tredjeländer.

(3)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1381 (3) ändrades både Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (4) och förordning (EU) 2015/2283. De ändringarna syftar till att öka insynen och hållbarheten i EU:s system för riskbedömning i alla delar av livsmedelskedjan där Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) tillhandahåller en vetenskaplig riskbedömning, bl.a. när det gäller traditionella livsmedel från tredjeländer.

(4)

När det gäller utsläppande på marknaden av traditionella livsmedel från tredjeländer infördes genom förordning (EG) nr 178/2002 nya bestämmelser om bl.a. allmän rådgivning från myndighetens personal före inlämning på begäran av den som avser att göra en ansökan eller anmälan samt skyldigheten att anmäla studier som företagare beställer eller utför till stöd för en ansökan eller anmälan och konsekvenserna vid underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet. Dessutom infördes bestämmelser om att myndigheten i ett tidigt skede av riskbedömningsprocessen ska ge allmänheten tillgång till alla vetenskapliga data, studier och annan information som ligger till grund för ansökningar, med undantag för konfidentiell information, följt av samråd med tredje parter. Genom ändringarna fastställs också särskilda förfarandekrav för inlämning av begäran om konfidentiell behandling och myndighetens bedömning av denna, i samband med den information som en sökande lämnat in till myndigheten, om kommissionen begär ett yttrande från myndigheten.

(5)

Genom förordning (EU) 2019/1381 ändrades också förordning (EU) 2015/2283 så att myndigheten måste offentliggöra anmälningar där den framför vederbörligen motiverade invändningar avseende säkerheten, och dessutom infördes bestämmelser för att säkerställa enhetlighet med anpassningarna av förordning (EG) nr 178/2002 med beaktande av sektoriella särdrag i fråga om konfidentiell information.

(6)

Med tanke på ändringarnas omfattning och tillämpning bör genomförandeförordning (EU) 2017/2468 anpassas till ändringarna när det gäller innehåll, upprättande och utformning av de anmälningar och ansökningar som avses i artikel 14 respektive artikel 16 i förordning (EU) 2015/2283, formerna för att kontrollera anmälningarnas och ansökningarnas giltighet samt de uppgifter som ska ingå i myndighetens yttrande. Genomförandeförordning (EU) 2017/2468 bör särskilt hänvisa till de standardiserade dataformaten och föreskriva att ansökningar ska innehålla information som visar att kraven avseende anmälan i artikel 32b i förordning (EG) nr 178/2002 är uppfyllda. Det bör också tydliggöras att bedömningen av om kraven avseende anmälan är uppfyllda är ett led i kontrollen av en ansökans giltighet.

(7)

Med hänsyn till att myndigheten ansvarar för förvaltningen av databasen med studier enligt artikel 32b i förordning (EG) nr 178/2002 bör kommissionen få möjlighet att samråda med myndigheten som ett led i kontrollen av anmälningarnas och ansökningarnas giltighet, framför allt för att säkerställa att anmälan eller ansökan uppfyller de tillämpliga kraven i den artikeln.

(8)

Om offentliga samråd genomförs under riskbedömningen i enlighet med artikel 32c.2 i förordning (EG) nr 178/2002 bör myndighetens yttrande också innehålla resultaten av dessa samråd, i enlighet med de krav på insyn som myndigheten är underställd.

(9)

Den här förordningen bör tillämpas från och med den 27 mars 2021, som är tillämpningsdatum för förordning (EU) 2019/1381, och på anmälningar och ansökningar som lämnas in från och med den dagen.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Genom artikel 7 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/2072 (2), jämförd med bilaga VI till den förordningen, fastställs en förteckning över växter, växtprodukter och andra föremål för vilka införsel till unionens territorium är förbjuden, tillsammans med de tredjeländer, grupper av tredjeländer eller särskilda områden i tredjeländer som omfattas av förbudet, i enlighet med artikel 40.2 i förordning (EU) 2016/2031.

(2)

Genom artikel 8.1 i genomförandeförordning (EU) 2019/2072, jämförd med bilaga VII till den förordningen, fastställs en förteckning över växter, växtprodukter och andra föremål med ursprung i tredjeländer samt motsvarande särskilda krav för deras införsel till unionens territorium, i enlighet med artikel 41.2 i förordning (EU) 2016/2031.

(3)

Genom artikel 8.2 i genomförandeförordning (EU) 2019/2072, jämförd med bilaga VIII till den förordningen, fastställs en förteckning över växter, växtprodukter och andra föremål med ursprung inom unionens territorium samt motsvarande särskilda krav för deras förflyttning inom unionens territorium, i enlighet med artikel 41.2 i förordning (EU) 2016/2031.

(4)

Sedan genomförandeförordning (EU) 2019/2072 antogs har det visat sig att i vissa undantagsfall behöver vissa genomförandeakter som fastställer tillfälliga förbud eller särskilda krav för införsel till eller förflyttning inom unionens territorium av vissa växter, växtprodukter eller andra föremål antas i enlighet med artikel 28.1, 30.1, 40.2, 41.2, 42.3, 42.4 eller 49.1 i förordning (EU) 2016/2031 för att hantera specifika växtskyddsrisker som inte har bedömts tillräckligt. Detta gör det möjligt att ytterligare bedöma de växtskyddsrisker som omfattas av dessa förbud eller särskilda krav och fastställa växtskyddsstatusen.

(5)

I artiklarna 7 och 8 i genomförandeförordning (EU) 2019/2072 bör det därför fastställas att respektive förbud eller särskilda krav bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av dessa akter.

(6)

Genomförandeförordning (EU) 2019/2072 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Genom artikel 6.1 i gemensam åtgärd 2008/851/Gusp bemyndigade rådet kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik att fatta lämpliga beslut om utnämningen av befälhavaren för EU-styrkan för Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (Atalanta).

(2)

Den 25 juni 2020 antog kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik beslut (Gusp) 2020/895 (2) om utnämning av konteramiral Riccardo MARCHIÒ till befälhavare för EU-styrkan för Atalanta.

(3)

EU:s insatschef har rekommenderat att kapten Diogo ARROTEIA utnämns till ny befälhavare för EU-styrkan för Atalanta från och med den 3 december 2020.

(4)

Den 22 oktober 2020 ställde sig Europeiska unionens militära kommitté bakom denna rekommendation.

(5)

Beslut (Gusp) 2020/895 bör därför upphävas.

(6)

I enlighet med artikel 5 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i arbetet med att utarbeta och genomföra sådana unionsbeslut och unionsåtgärder som har anknytning till försvarsfrågor.

(1)

Den 28 november 2014 tog kommissionen emot ett formellt klagomål från den tyska glastillverkaren GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH (nedan kallad GMB) och från dess moderbolag Interfloat Corporation (nedan kallat Interfloat) med säte i Liechtenstein (tillsammans kallade klaganden). Klaganden hävdade att deras direkta konkurrent Ducatt nv (nedan kallad Ducatt) hade tagit emot ett olagligt statligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden från den flamländska regionen (Belgien).

(2)

Genom en skrivelse av den 19 maj 2016 underrättade kommissionen Belgien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) avseende det påstådda stödet till Ducatt (nedan kallat beslutet om att inleda förfarandet).

(3)

Beslutet om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. (2) Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på de åtgärder som beskrivs i det beslutet.

(4)

De belgiska myndigheterna lämnade sina synpunkter på beslutet om att inleda förfarandet den 20 juni 2016 (3) och den 19 juli 2016.

(5)

Kommissionen tog emot synpunkter från klaganden den 17 juni 2016, den 18 augusti 2016, den 13 september 2016 och den 6 oktober 2016. Den har översänt dessa synpunkter till de belgiska myndigheterna som lämnade sina kommentarer i en skrivelse av den 23 januari 2017.

(6)

Den 30 januari 2017 begärde kommissionen kompletterande upplysningar från de belgiska myndigheterna, som lämnade dessa upplysningar den 27 mars 2017.

(7)

Den 14 juni 2017 underrättade de belgiska myndigheterna kommissionen om att Ducatt hade gått i konkurs den 20 maj 2017. Därefter hade kommissionen ett möte med företrädare för de belgiska myndigheterna den 23 juni 2017.

(8)

Den 5 juli 2017 träffade kommissionen klaganden och dess juridiska företrädare.

(9)

Den 10 juli 2017 överlämnade de belgiska myndigheterna de kompletterande upplysningar till kommissionen som den hade begärt vid mötet den 23 juni 2017.

(10)

Kommissionen uppmanade Belgien att lämna kompletterande upplysningar den 20 november 2017, den 22 juni 2018 och den 31 januari 2020. De belgiska myndigheterna svarade den 15 december 2017, den 27 augusti 2018 samt den 4 mars och 12 maj 2020.

(11)

Kommissionen begärde också kompletterande upplysningar från Ducatts konkursförvaltare den 18 juli 2017, den 25 juli 2017, den 7 och den 9 mars 2018, den 16 maj 2018 och den 28 januari 2019. Ducatts konkursförvaltare svarade den 22 juli 2017, den 6 mars 2018, den 9 mars 2018, den 30 mars 2018, den 30 maj 2018 och den 29 januari 2019.

(12)

Kommissionen har även haft följande kontakter med klaganden: den har tagit emot skrivelser från klaganden den 3 april 2018, den 2 april 2019 och den 26 januari 2020, och har besvarat skrivelserna den 24 april 2018, den 6 maj 2019 och den 10 februari 2020. Kommissionen har också haft telefonsamtal med klaganden den 26 juli 2018 och den 27 mars 2019.

(13)

Den 26 mars 2020 tog kommissionen emot en skrivelse från klaganden med en uppmaning om att vidta åtgärder i enlighet med artikel 265 andra stycket i EUF-fördraget.

(14)

Ducatt är ett avknoppat företag från Emgo nv (nedan kallat Emgo), ett gemensamt företag som ägs i lika delar av Philips och Osram och som bildades 1966 för att producera glaskolvar avsedda för tillverkning av glödlampor och glasrör avsedda för tillverkning av lysrör. Ducatt bildades i november 2010 av (den dåvarande) innovationschefen vid Emgo (via mellanhanden Vercundus bvba) och Emgos dåvarande ekonomi- och redovisningschef (via mellanhanden ArsiCO bvba).

(15)

Till följd av ändringar i EU-lagstiftningen, som innebar ett förbud mot glödlampor efter den 1 september 2009, avknoppades affärsområdet ”glaskolvar” från Emgo och integrerades i Ducatt i januari 2011 för att bevara arbetstillfällen och yrkeskunnande inom sektorn för glasproduktion. Ducatts ledning ville gå in på glasmarknaden för solpaneler och gjorde stora investeringar i de nödvändiga maskinerna för det från och med 2011.

(16)

Utöver de båda grundarföretagen Vercundus bvba och ArsiCO bvba samägs Ducatt, eller har samägts, i olika omfattning av följande juridiska personer: Limburgse Reconversie Maatschappij (nedan kallat LRM), Participatie Maatschappij Vlaanderen (nedan kallat PMV), Capricorn Cleantech Fund (nedan kallad CCF), Quest for Growth (nedan kallat QFG), Belfius, VF Capital (nedan kallat VFC), VMF och Aro. Dessutom har ett visst antal aktier i företaget under en viss period ägts av en fysisk person, […] (*).

(17)

Klaganden är en tillverkare av glas till solpaneler och är en direkt konkurrent till mottagaren av det påstådda stödet, Ducatt. Klaganden hävdar att Ducatt har tagit emot ungefär 70 miljoner euro i olagligt statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden från den offentliga banken Belfius samt från LRM och PMV, som är två investeringsföretag som ägs av den flamländska regionen.

(18)

Enligt klaganden har det påstådda stödet getts i form av lån och kapitaltillskott som inte har beviljats på marknadsmässiga villkor sedan Ducatt bildades 2011 och som har använts för att bilda företaget och inleda produktionen samt för att löpande täcka företagets förluster.

(19)

Kommissionen inledde det formella granskningsförfarandet för att avgöra om följande åtgärder till förmån för Ducatt var statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget och om de i så fall var förenliga med den inre marknaden.

(20)

I beslutet om att inleda förfarandet uttryckte kommissionen tvivel på att följande kapitaltillskott, som LRM och PMV hade tecknat sig för till ett belopp på […] euro, hade beviljats på marknadsmässiga villkor:

(21)

Utöver de lån som har omvandlats till eget kapital i enlighet med beskrivningen i punkt 20, uttryckte kommissionen i beslutet om att inleda förfarandet även tvivel på att följande lån från LRM och PMV till ett belopp av […] euro hade beviljats på marknadsmässiga villkor:

(22)

I beslutet om att inleda förfarandet uttryckte kommissionen dessutom tvivel på att kapitaltillskottet och omstruktureringen av aktieägarlånen i november 2015 hade genomförts på marknadsmässiga villkor. Det gällde framför allt det kapitaltillskott som LRM hade tecknat sig för till ett kontantbelopp på […] euro (utöver omvandlingen av […] euro från lån 13) och LRM:s återköp av de utestående beloppen av lån 10 från övriga parter, samt LRM:S efterskänkning av delar av kapitalbeloppet och räntorna på lån 10, 11 och 12.

(23)

Den 11 maj 2017 blev det offentligt att Solarworld, Ducatts viktigaste kund, som motsvarade ungefär 30 % av Ducatts omsättning, var insolvent.

(24)

Därefter beslutade Ducatts styrelse den 20 maj 2017 att inleda ett konkursförfarande för företaget. Ducatt försattes i konkurs från och med den 20 maj 2017 genom ett konkursbeslut den 23 maj 2017 av handelsdomstolen i Hasselt som även utsåg tre konkursförvaltare.

(25)

I juli 2017 upphörde Ducatts ekonomiska verksamhet fullständigt och slutgiltigt, då samtliga anställningsavtal för Ducatts anställda sades upp och produktionen lades ned (4).

(26)

I augusti 2017 hade det i samband med försäljningen av Ducatts verksamhet inte kommit in några bud som syftade till att fortsätta driften, varför konkursförvaltarna sålde de tillgångar i Ducatt som inte var knutna till produktionen (lös egendom, datorer, reservdelar, transportmedel, lager, förpackningsmaterial, städmaskiner osv.) genom auktioner på internet till flera olika köpare.

(27)

De viktigaste produktionsrelaterade tillgångarna i Ducatt hade leasats från tredje parter, som återtog tillgångarna när Ducatt försattes i konkurs. Lokalerna och en del av maskinerna (produktionshallen med glasugnen, kontoren och logistikkomplexet) togs tillbaka av leasingföretaget LRM Lease nv, medan glasbehandlingslinjerna (för glaset när det kom ut från glasugnen) togs tillbaka av leasingföretagen ING Equipment Lease, KBC Lease och ES Finance.

(28)

De upplysningar som Belgien har lämnat visar att produktionslokalerna och kontoren är tomma, medan delar av logistikkomplexet hyrs ut som lagerutrymme till olika logistikföretag. Enligt planen ska produktionshallen med kontor rivas och marken saneras, medan de övriga lokalerna ska fortsätta att hyras ut till logistikföretag. Glasugnen har tagits ut från produktionshallen och monterats ned. Ugnsdelarna av sten har sålts till flera budgivare genom internetauktioner och andra delar av ugnen har tagits ur bruk efter flera misslyckade försök att sälja dem via internetauktioner.

(29)

Belgien har visat att skulderna i Ducatts konkursbo uppgick till ungefär 33,8 miljoner euro och företagets skyldigheter gentemot prioriterade fordringsägare (främst personal, sociala avgifter, banker och uthyrningsföretag) uppgick till 14,3 miljoner euro, medan tillgångarna i Ducatts konkursbo uppgick till ungefär 3,6 miljoner euro.

(30)

Om kommissionen skulle komma fram till att de statliga stöd som Belgien har beviljat Ducatt var olagliga och oförenliga med den inre marknaden och skulle beordra återvinning av detta stöd skulle en begäran från Belgien om återbetalning av dessa stöd inom ramen för Ducatts konkursförfarande inte vara prioriterad enligt den belgiska insolvenslagstiftningen. Eftersom tillgångarna är långt ifrån tillräckliga för att ersätta de prioriterade fordringsägarna är det inte realistiskt att tro att icke prioriterade fordringar skulle kunna betalas, ens delvis.

(31)

Den oundvikliga likvidationen av Ducatt har endast dragit ut på tiden på grund av flera pågående rättsliga förfaranden i samband med fordringsägarnas och vissa arbetstagares fordringar. Utgången av de förfarandena skulle inte förändra det faktum att det sammanlagda beloppet av de prioriterade fordringarna är större än Ducatts tillgångar.

(32)

Kommissionen påminner om att syftet med de befogenheter som kommissionen har tilldelats i enlighet med artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget är att undvika att stöd beviljas som är oförenligt med den inre marknaden. När det gäller återkravet slås det i domstolens fasta rättspraxis fast att kommissionens befogenhet att ålägga en medlemsstat att återkräva ett stöd som den anser är oförenligt med den inre marknaden syftar till att återställa den situation som rådde innan det oförenliga stödet beviljades (5).

(33)

Ett av målen med kontrollen av statligt stöd är med andra ord att förhindra beviljandet av olagligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden. Det andra målet är att återställa den situation som rådde innan ett statligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden ledde till snedvridning av konkurrensen.

(34)

I föreliggande fall kan inget ytterligare stöd beviljas Ducatt. Ett beslut om att de åtgärder som redan har beviljats är statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden och ett krav på återbetalning av stödet skulle under alla omständigheter inte leda till någon återbetalning (eftersom det av uppenbara skäl inte går att göra någon återbetalning) och skulle inte påverka betalningen av skulderna till andra fordringsägare.

(35)

Kommissionen konstaterar att Ducatts ekonomiska verksamhet slutgiltigt har upphört eftersom i) samtliga anställningsavtal för Ducatts arbetstagare har sagts upp och arbetstagarna i dag i huvudsak är anställda av andra arbetsgivare och ii) Ducatts produktionsanläggningar har monterats ned och samtliga tillgångar som inte är knutna till Ducatts produktion har sålts till flera olika köpare.

(36)

Dessutom konstaterar kommissionen att Ducatts viktigaste produktionstillgång, dvs. glasugnen som leasades från LRM Lease, har monterats ned och alltså inte längre kan erbjudas till någon marknadsaktör, samtidigt som de lokaler som har leasats från LRM Lease inte har använts för ändamål som är kopplade till Ducatts ekonomiska verksamhet. Slutligen konstaterar kommissionen att glasbearbetningslinjerna ägs av privata företag som är fristående från Ducatt och av den flamländska regionen och att deras affärsstrategi går ut på att hyra ut dessa tillgångar och inte att bedriva någon produktionsverksamhet som kan jämföras med Ducatts produktion. Därför anser kommissionen att det är uteslutet att betrakta något annat företags verksamhet som en fortsättning på Ducatts ekonomiska verksamhet.

(37)

Vidare konstaterar kommissionen att ett åläggande om återkrav inte skulle påverka betalningarna av skulder i fråga om statligt stöd eller några andra skulder. Enligt den belgiska konkurslagstiftningen skulle en begäran om återbetalning av statligt stöd vid ett negativt beslut från kommissionen innebära att detta återkrav skulle skrivas in som en icke-prioriterad skuld i Ducatts skuldförteckning. De prioriterade fordringarna på Ducatt i konkursförfarandet överskrider med stor marginal beloppet av konkursboets tillgångar. Även om kommissionen alltså skulle komma fram till att Ducatt har tagit emot olagligt och oförenligt statligt stöd skulle det vara omöjligt att få till stånd en återbetalning på grundval av ett sådant beslut och det skulle inte påverka resultatet i fråga om betalningen av icke prioriterade fordringar på Ducatt.

(38)

Det enda skälet till att bibehålla Ducatt, utan ekonomisk verksamhet, är att invänta utgången av flera pågående rättsliga förfaranden i fråga om fordringsägarnas och arbetstagarnas fordringar. Så snart dessa förfaranden har avslutat kommer Ducatt oåterkalleligen att likvideras och strykas ur företagsregistret.

(39)

Under dessa omständigheter skulle ett beslut av kommissionen om att de berörda åtgärderna är oförenligt stöd inte få någon effekt i praktiken och det formella granskningsförfarande som har inletts för de berörda åtgärderna i enlighet med artikel 108.2 första stycket i EUF-fördraget är därmed inte längre relevant.

”3.

Kommissionen ska anta delegerade akter i syfte att för varje region och program och med utgångspunkt i de kriterier som anges i punkt 2 samt det program som presenteras i enlighet med punkt 1 fastställa”

”3.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för varje region och program, med utgångspunkt i de kriterier som anges i punkt 2 samt det program som presenteras i enlighet med punkt 1, för att fastställa”.